Manifest för en hållbar digital utveckling i kommunsektorn

Med andra ord hamnar en kommun mitt emellan alla parter och får uppgiften att bedöma alla råd och riktlinjer samt göra sina egna val.

Detta ska man sätta i en kontext av att majoriteten av alla 290 kommuner inte har förutsättningar i form av resurser och framförallt kompetenser att hantera de leveranser och frågor som kommer från dessa tre parter. Vilket resulterar i att resursstarka och ofta större kommuner, med tillgång till kompetens, drar nytta av den utveckling som sker medan de mindre kommunerna inte har en chans.

Denna situation tillsammans med att vi har ett systemfel i kommunsektorn, där vi har en bristande konkurrens och där leverantörerna (på en generell nivå) är avvaktande i utvecklingen, gör att vi inte rör oss framåt alls i den takt som skulle krävas.

Det finns även goda exempel

Allt är dock inte heller ett mörker, det finns goda exempel så som hanteringen av digital signering Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Där DIGG tolkar EU:s regler och specifikationer samt tar fram en svensk version, där DIGG även verifierar leverantörers tekniska lösningar fortlöpande så att leverantörernas lösningar får en form av kvalitetsstämpel. Till slut har Kammarkollegiet ett nationellt ramavtal som möjliggör avrop av dessa godkända tjänster.

Detta resulterar i att det blir väldigt enkelt för respektive kommun att införa en digital signeringstjänst som följer alla regler och lagar, utan att man själv har behövt sätta sig in i alla detaljer och ställt alla krav själv.

När blir situationen så svår att den blir en del av samhällsdebatten?

Det finns idag ett gap mellan invånares och företags förväntan på digital service och det offentligas leverans. Detta säger vi att det ökar, främst pga den låga utvecklingstakten inom kommunsektorns digitala arv.

Så om det finns ett gap idag och det ökar, kan man fundera på när gapet blir så pass stort att den digitala utvecklingen blir en fråga i samhällsdebatten.

Vi ser redan idag fall som den Öppna skolplattformen i Stockholm, där föräldrar inte längre accepterade den digitala tjänst som kommunen tillhandahöll så man utvecklade ett eget alternativ.

Om vi inte agerar i denna fråga, innebär det också att vi accepterar en alternativkostnad om ett sannolikt ökat missnöje och framtida kritik samt uteblivna nytta.

Förslag på en väg framåt

Vi säger inte att vi har svar på alla frågor, men vi försöker lyfta utmaningarna och komma med förslag. Därför har vi tagit fram följande förslag på hur vi skulle kunna skapa bättre förutsättningar för en mer hållbar digitalisering i hela kommunsektorn.

Förslaget handlar i korthet om att;

• Komma tillrätta med det digitala arvet och systemfelet i kommunsektorn
• Öka utvecklingstakt och spridning av goda lösningar genom att ha öppenhet som en grundprincip
• Anamma innovationsfrämjande och utforskande arbetssätt i utvecklingen

Komma tillrätta med det digitala arvet och systemfelet i kommunsektorn

I grund och botten måste vi skapa incitament och styrning som säkerställer att näringsliv och kommunsektorn gemensamt driver på utvecklingen, att vi kommer ur den situation vi har idag med låg utvecklingstakt och där vi snarare hittar sätt att gå runt problemen med systemen (t ex RPA) än att adressera dom och lösa dom långsiktigt.

Följande förslag förhåller sig till befintlig styrning i Sverige, vi förstår att vi inte kan kopiera våra grannländers koncept, men vi kan definitivt agera inom den styrmodell vi har.

Tänk om vi gjorde såhär;

1. Vi upprättade en nationell specifikationskatalog där vi började att checka in och förvalta grundläggande processer, informationsmodeller, API-specifikationer m.m för olika verksamhetsområden som skär igenom alla 290 kommuner. Ofta myndighetsprocesser. Så att alla tekniska lösningar börjar utgå från en gemensam och överenskommen grund (hur många tiotals miljoner har vi inte lagt ned enbart på att kartlägga bygglovsprocessen typ 290 gånger i kommunsverige?).
   
   
2. Vi fortsätter och ökar takten i utvecklingen av gemensamma bastjänster, men där vi även börjar utveckla mer sektorsspecifika bastjänster tillsammans med sektorsmyndigheter. Där allt arbete som sker inom detta område fortlöpande också checkas in i den nationella specifikationskatalogen.
   
   
3. Vi upprättar ett nationellt ramavtal hos t ex Adda, ett ramavtal där alla kommuner ska kunna göra avrop på IT-stöd inom olika sektorer. Men där det är ett skallkrav att leverantörerna, om de vill leverera, håller sina produkter uppdaterade utefter den nationella specifikationskatalogen.
   
   
4. Vi som kommuner styr våra inköp av IT-stöd via det nationella ramavtalet.

Resultatet skulle kunna bli;

• En ökad konkurrens på marknaden, där även nya aktörer får en möjlighet att komma in med helt nya lösningar och därmed bryta det oligopol som ofta finns inom kommunsektorn
• Ett fortlöpande mer möjliggörande digitalt arv då det nu finns ett incitament att utveckla de produkter/IT-stöd man erbjuder och där konkurrensen hårdnar.

Öppenhet måste vara en grundläggande princip

Vi måste bli bättre på att använda och dela öppna lösningar. Och när vi säger att vi måste bli bättre så gäller det oss alla; kommunerna, myndigheterna och näringslivet.

Vi har sett flera exempel på hur öppna lösningar kan få en snabb spridning inom kommuner, exempelvis Open ePlatform och bibliotekssystemet Koha.

Det gemensamma mellan dessa två lösningar är att det är kommuner som kravställer och utvecklar efter behov men de sprids i samarbete med näringslivet. När det finns privata aktörer som erbjuder lösningar som tjänst, så blir det enkelt även för mindre kommuner att införa.

Det finns dock även en risk med modellen där näringsliv tillhandahåller öppna lösningar, i vissa fall kan det leda till att en leverantör står bakom de flesta leveranserna vilket resulterar i en bristande öppenhet och konkurrens.

Men modellen med öppna lösningar som kan anpassas efter behov, tillsammans med ett aktivt näringsliv som möjliggör spridning över organisations- och samverkansgränser, är en modell som det går att spinna vidare på. Men om det ska fungera så måste öppenheten genomsyra lösningarna, inte bara i källkod utan dokumentation, samverkanskultur m.m. Så att det även möjliggör konkurrens inom näringslivet.

Grundläggande principer för öppenhet i kommunsektorn

Vi tror att kommunsektorn tillsammans med näringslivet behöver anamma följande principer för att därmed öka spridningen av öppna lösningar;

• "Public money, public code" - Det vill säga att när vi utvecklar lösningar inom det offentliga så ska vi också dela lösningarna som öppen källkod.
• Ta fram ett övergripande ramverk med förhållningssätt och grundkrav för öppna lösningar inom offentlig sektor, inte på tekniknivå utan kring exempelvis dokumentation, delning av kod m.m. Ett ramverk som sätter de spelregler som alla aktörer som deltar i utvecklingen ska spela efter och leva upp till.
• Öppna API:er måste vara i centrum för all utveckling, där all data ska vara åtkomlig via öppna API:er samt där alla funktioner som går att exekvera via applikationens användargränssnitt skall även gå att exekvera via öppna API:er. Gränssnitt ska bara vara ett verktyg för att interagera med de öppna API:erna.
• Öppenhet ska genomsyra hela lösningen, ända från användning av öppna standarder till att tillgänggöra öppna algoritmer - öppenhet handlar inte bara om delning utan också transparens och demokrati
  
• Den offentliga aktören ska alltid äga och kontrollera sin data i tjänst/lösning
  

Dessa principer täcker inte allt, men det är en god grund för att ha en mer öppen och gemensam spelplan där fler tillåts delta. Det möjliggör även innovation och helt nya lösningar, vilket kan bidra till helt nya möjligheter inom näringslivet.

Nyckel för spridning är kunskap och kännedom

En sista nyckel för att få en spridning av öppna lösningar är att göra de mer tillgängliga för alla kommuner. Därför krävs det också en samordning av de öppna lösningarna. Vi måste göra det enkelt för kommuner att tillskansa sig kunskap och kännedom om alla lösningar som finns att tillgå.

Med samordning menar vi inte nödvändigtvis att en part ska förvalta allt, utan i ett första läge kan det handla om att bara tillhandahålla kunskap och demomiljöer så att man kan testa och bekanta sig med olika alternativ. I syfte att förstå möjligheter och handlingsalternativ.

Innovationsfrämjande och utforskande arbetssätt måste regera i utveckling

Slutligen vill vi skicka upp ett varningens finger, brukar det gå bra när det offentliga ska driva större initiativ? Nja. Så även fast vi måste hitta nya vägar och göra mer gemensamt så måste vi samtidigt tänka i nya banor i utvecklingen. Därför behöver all utveckling vila på ett antal grunder som ska främja innovation och utforskning;

• Minska storleken på projekt - Vi måste driva utveckling i mindre objekt och etapper, bort från gigantiska projekt med en metod och arkitekturstyrning som gör att det tar månader om inte år att bara komma överens om teknisk lösnining. Vi måste våga börja göra i liten skala, där vi skalar upp det som fungerar och lägger ner det som misslyckas, och så lär vi av det.
• Var inte rädda för varandra - Vi måste bygga på nya idéer och perspektiv och inte slå ned på dom. Allt går inte att göra och alla idéer kanske inte är rätt, men om vi har stängda processer och inte tillåter några nya perspektiv kommer vi heller aldrig kunna hitta nya vägar. Vi måste ha förhållningssätt där vi ser oss som ett lag som ska utveckla det offentliga, och laget behöver olika roller och spelare för att fungera på bästa sätt.

Vad händer om vi inte agerar?

Det är ingen tvekan om att gapet mellan de kommuner som erbjuder digital välfärd och de kommuner som inte har förmågan kommer att öka, med andra ord kommer vi längre och längre ifrån en likvärdig digital välfärd. Digitalisering är inte svaret på alla frågor, men om det används rätt och på rätt plats, kan det frigöra tid och resurser för exempelvis det mänskliga mötet.

Så när ekonomin i en kommun inte längre går ihop, får man börja skala ned på det offentliga utbudet. Det går redan idag att se ishallar som inte längre har is pga besparingar. Men vad gör vi när inte vårdpersonalen som krävs längre går att rekrytera? Hur löser vi det?

Seminarie från Kvalitetsmässan som grundar sig på manifestet

När Sundsvalls kommun vann priset som Sveriges digititaliseringskommun 2021 fick vi förmånen att hålla en föreläsningar på Kvalitetsmässan. Denna föreläsning grundar sig på detta manifest och ger en lite mer fördjupad bild i ämnet, i filmen nedan kan du ta del av denna föreläsning.

Har du synpunkter?

Om du har synpunkter eller vill bolla delar kring vårt manifest kan du alltid dra ett mail till digitalisering@sundsvall.se.